Gällande frågan om hur man ska få folk att sjunka in i sina mellanrum


Ja, eftersom det verkar som alltför få tycks vara i behov av ett mellanrum, en plats att hämta andan i, har mina tankar den senaste tiden cirkulerat kring hur man ska få folk att läsa det som finns att tillgå här i Mellanrummet. Den första marknadsföringsstrategi jag kunde komma på - vilket förmodligen också skulle vara den mest effektiva - är att helt och hållet låta fylla denna plats med pornografi av alla de slag: bilder, filmer, noveller, ljudfiler med stönande kvinnor och frustande män, etcetera. Ju fler kukar och fittor i Mellanrummet desto fler besökare; detta är en sanning som är svår att argumentera mot. Men nu är det ju så att Mellanrummet inte är en plats för pornografi. Och detta av den enkla anledningen att Mellanrummets enväldige härskare och språkrör, det vill säga jag, inte är av den uppfattningen att nakna kvinnor och män som sysslar med penetrationer av allehanda slag hör hemma i ett rum för själen; något  jag förmodar att de flesta nog inte håller med om. Dock säger ju detta antagande lite om vad som faktiskt tycks uppskattas och värderas där ute i samhällsträsket. Det kan finnas anledning att reflektera över detta. Jag vet fortfarande inte vad som ska få folk att sjunka in i sina mellanrum. Till den frågan måste jag be om att få återkomma senare...
140501-4


Anmärkningar till Mellanrummets uppgift


När jag skrev att Mellanrummet inte var mitt rum utan ditt och alla andras, menade jag inte att min subjektiva roll som Mellanrummets språkrör på något sätt skulle vara obeständig eller svävande. Det förhåller sig snarare så att Mellanrummet trots allt är mitt rum, visserligen en produkt av dig och alla andra, men likväl mitt rum. Jag är Mellanrummets enväldige härskare, men jag är inte jag, jag är Mellanrummet. Mellanrummet är ett blandningskärl, en förvandlingens håla. Jag äter andras ord och spottar ut dem som mina egna, uppblandade med min egen subjektiva röst. Mellanrummet är ett andrum, en plats att hämta andan i. Detta rum är av allas intresse, inte mist riktar det sig till Konsumlejonen på pokersajterna. Varför figurerar då Mellanrummet i det lägsta litterära mediet på marknaden? Jo, därför att Mellanrummet är det låga, dess uppgift är att göra det låga högre, och sedan avfärda det som just lågt. Här kommer allt som inte får plats i det stora projektet att läggas ut, allt som inte passar in i den historia vi alla tagit del av. Det stora projektet är underkastat regelverket. Mellanrummet är ett forum för det idéslagg som förpassats åt sidan. Kanske är Mellanrummet i själva verket helt obefintligt, en illusionens slöja. Kanske är det det mest reella och rationella av rum, till sin natur större och mer omfattande än det stora projektet. Mest troligt är det en del av det stora projektet, ett utspottat nikotintuggummi på trottoarkanten. Ja, vad vet man egentligen? Vad vet du?




Mellanrummets uppgift


Detta är en plats som börjar där allt annat slutar. Här ges utrymme åt det som annars lämnats i marginalen. Vikten ligger snarare vid skiljetecken och mellanrum än vid bokstäver och ord. Förutsättningen för Mellanrummets existens är att allt är obeständigt, sönderfallande, något annat. Mottot för denna plats är att det inte finns något motto. Lika lite som jag är jag eller du är du, är detta rum i själva verket detta rum. Mellanrummet är inte mitt rum, utan ditt och alla andras. Mellanrummet finns redan där ute, överallt och ingenstans, krälandes någonstans under ytan; i kloakerna, bakom televisionsapparaterna, under bokstäverna, bakom fönstren och speglarna. Överallt och ingenstans. Mellanrummet är, vågar jag påstå, kunskapens källa, och min första uppgift här som Mellanrummets prominenta språkrör är därför att ödmjukt utropa Mellanrummets första brännande slagord, tillika teoretiska utgångspunkt: DET FINNS INGA JÄVLA IDEAL! DET FINNS INGEN JÄVLA SKÖNHET!