Mellanrummet

Detta är en plats som börjar där allt annat slutar. Här ges utrymme åt det som annars lämnats i marginalen. Vikten ligger snarare vid skiljetecken och mellanrum än vid bokstäver och ord. Förutsättningen för Mellanrummets existens är att allt är obeständigt, sönderfallande, något annat. Mottot för denna plats är att det inte finns något motto. Lika lite som jag är jag eller du är du, är detta rum i själva verket detta rum. Mellanrummet är inte mitt rum, utan ditt och alla andras. Mellanrummet finns redan där ute, överallt och ingenstans, krälandes någonstans under ytan; i kloakerna, bakom televisionsapparaterna, under bokstäverna, bakom fönstren och speglarna. Överallt och ingenstans. Mellanrummet är, vågar jag påstå, kunskapens källa, och min första uppgift här som Mellanrummets prominenta språkrör är därför att ödmjukt utropa Mellanrummets första brännande slagord, tillika teoretiska utgångspunkt: DET FINNS INGA JÄVLA IDEAL! DET FINNS INGEN JÄVLA SKÖNHET!