Mellanrummet

När jag skrev att Mellanrummet inte var mitt rum utan ditt och alla andras, menade jag inte att min subjektiva roll som Mellanrummets språkrör på något sätt skulle vara obeständig eller svävande. Det förhåller sig snarare så att Mellanrummet trots allt är mitt rum, visserligen en produkt av dig och alla andra, men likväl mitt rum. Jag är Mellanrummets enväldige härskare, men jag är inte jag, jag är Mellanrummet. Mellanrummet är ett blandningskärl, en förvandlingens håla. Jag äter andras ord och spottar ut dem som mina egna, uppblandade med min egen subjektiva röst. Mellanrummet är ett andrum, en plats att hämta andan i. Detta rum är av allas intresse, inte mist riktar det sig till Konsumlejonen på pokersajterna. Varför figurerar då Mellanrummet i det lägsta litterära mediet på marknaden? Jo, därför att Mellanrummet är det låga, dess uppgift är att göra det låga högre, och sedan avfärda det som just lågt. Här kommer allt som inte får plats i det stora projektet att läggas ut, allt som inte passar in i den historia vi alla tagit del av. Det stora projektet är underkastat regelverket. Mellanrummet är ett forum för det idéslagg som förpassats åt sidan. Kanske är Mellanrummet i själva verket helt obefintligt, en illusionens slöja. Kanske är det det mest reella och rationella av rum, till sin natur större och mer omfattande än det stora projektet. Mest troligt är det en del av det stora projektet, ett utspottat nikotintuggummi på trottoarkanten. Ja, vad vet man egentligen? Vad vet du?